I och med att amningen har varit en pina den sista tiden har amningen blivit ett stressmoment.. att sitta och försöka vara lugn och ge sitt barn mat när det gör så ont att man kan krevera är ingen hit och till sist kändes det som jag stressa genom amningen för att jag skulle slippa ha ont. Amningen ska vara en lugn och mysig stund med sitt barn! Börjar tro att jag inte är skapt för detta.. med Robin funkade amningen i 3 veckor och sen blev mjölken bara blask och sina. Juni fick sitt första ersättningsmål igår kl: 18 och har sedan dess slukat i sig ytterligare 4 mål. Hon är glupsk som bara den och äter ca: 60-80 ml åt gången. Är rädd för att min lilla tjej inte har varit mätt och belåten när jag har ammat henne så att det är därför hon har varit grinig  + att hon har varit gasig för att igår när jag "mjölka" var det inte mycket som hamnade i potten. Nu när hon har fått ersättnngen blir hon härligt mätt och belåten, man ser och märker på henne att hon är VÄLDIGT nöjd efter ett mål :) Sedan ett par dagar tillbaka kan man få henne att le med "hela huvudet" när man fjöntar sig med henne och det leendet slår allt! Igår kom Robin hem och det var skönt, har känts väldigt konstigt att bara ha ett barn hemma. Träden är äntligen väck från trädgården! Snacka om skillnad.. Härligt. Idag händer det inte mycket.. blir en prommis till affären, middagslagning, tvättning och mys med barnen. Barnen.. har fortfarande inte vant mig vid att säga det hihi.